Category Archives: Allmänt

Samarbete över Sundet

Då bristen på randningsplatser i Region Skåne inom anestesi och intensivvård är stor, har ett samarbete med Region Sjaelland inletts och det finns numera ett etablerat utbyte mellan de båda regionerna. ST-läkare från Region Skåne gör anestesi- och intensivvårdsrandning i Danmark och ST-läkare från Danmark kommer till Skåne för att bli akutläkare enligt de svenska riktlinjerna (specialiteten finns ännu inte i Danmark).

Här berättar Måns Forsberg, ST-läkare i Helsingborg, om sin randning i Danmark.

 

Den 1 april 2016 startade jag på Köges anestesi- och intensivvårdsavdelning, där jag genomförde en 6-månaders randning. Kort sagt mycket bra randning. Lärorikt, bra och trevliga kollegor som gärna ville lära ut sina kunskaper.

 

Samarbetet med Region Sjaelland kommer att fortgå. Region Skåne planerar redan att skicka fler kollegor till olika sjukhus i Danmark. Jag fick därför förfrågan om jag kunde dela med mig av de erfarenheter jag fick under min randning. Därav detta inlägg.

 

Till vardags arbetar jag som ST-läkare i Helsingborg där jag kombinerar en ST-tjänst i akutsjukvård och internmedicin. Min grundutbildning har jag från Odense, så danskan var inte någon barriär för mig.

 

Praktiska saker innan start!

Det gäller att ha koll på det jordiska. Boende och ersättning är de stora sakerna. Man ska veta att många danska uthyrare vill att man betalar in dubbel hyra första gången (en hyra som deposition). Detta samtidigt som att traktamente betalas ut månaden efter (dvs första utbetalningen finns disponibel 2 månader efter start i Danmark). Detta kan då göra att man ska ligga ute med 3 st hyror innan man får ersättning.

 

Dansk läkarlegitimation!

Fås ganska enkelt via Sundhetsstyrelsen (www.sst.dk). Ansök om ”legitimation til selvstendigt virke, utbildning i annat nordiskt land”. Ansökan är elektronisk och ska kompletteras med vidimerade kopior av din svenska läkarlegitimation och en vidimerad kopia av ditt pass.

 

På plats i Köge!

Jag började med generell upplärning i luftvägshantering och narkosmedel, detta i samdagskirugi (små snabba operationer). Efter några veckor satt jag på sal och efter ytterligare några veckor gick jag vidare till att gå som dagjour på anestesin. Då mestadels arbetandes på operationsgången, men stundtals gick jag även på MIG-uppdrag på huset och mottog trauma på akuten. Jag fick stå med patienterna själv, men alltid med en senior kollega med snabba fötter och en testad telefonlinje i bakgrunden, men jag fick prova själv först. Efter 4,5 månader på anestesin gick jag över till intensivvårdsavdelingen där jag fick ronda självständigt och därefter gå igenom mina idéer och val med avdelningens överläkare.

 

Medan jag var på narkos ingick jag i läkarschemat för avdelningen, och jag kände mig som en del av avdelningen och som en kollega. På IVA fyllde jag ingen schemarad men hade då större möjlighet till att få extra undervisning och handledning av erfarna kollegor.

 

De praktiska procedurer som jag blev upplärd i var; maskventilering, NPA, OPA, larynxmask, intubation (direkt och via video) och induktion, akut och vanlig (med olika narkosmedel). Utöver detta fick jag öva på att sätta CVK, artärnål, spinalbedövning, perifera block (saphenus och poplitea) och sedation inför elkonvertering.

 

Vad jag praktiskt gjort på 6 månader:

Maskventilerade patienter – 157 st

Intubationer med direktlaryngoskopi  – 93 st

Intubation med videolaryngoskopi – 42 st

CVK (ultraljudsväglett i v. jugularis interna) – 52 st (ingen pneumothorax eller artärpunktion)

Artärnål  – 35 st

DC-konverteringar (sedationsdelen) – 36 st (ASA 1-3)

Anestesiinduktion (ensam med ssk, inte akut inledning/crash induktion) – 110 st

Crash induktion (med ssk och ibland med äldre kollega på salen) – 5 st, varav av 2 på AKM

Preoperativ bedömning – ca. 200

Självständig rondning av IVA-patient – 33 st (samma pat kan räknas flera gånger om det varit vid olika dagar denna rondats)

Akuta uppdrag (MIG uppdrag) – 15 st

Traumamottagning på AKM – 22 st

Intubering av patient på IVA – 3 st

Spinalblockad – 25 st

 

Som jag började med att säga har tiden i Köge varit mycket bra och lärorik. Det jag tycker är den viktigaste saken jag tagit med mig hem, är nog arbetssättet/tänket att ”vad gör jag om detta inte går/funkar”? Vilken är min plan b och c?

 

Måns Forsberg

ST-läkare akutsjukvård Helsingborg

 

Sidotjänstgöring i Sydafrika – David förklarar förfarandet

Som del i min ST har jag möjlighet till 3 månaders utomlandstjänstgöring. Handledare kan förmedla kontakter men det praktiska får man ordna själv. I mitt fall träffade jag en läkare från ett mindre sjukhus i Kapstaden på SWEETs15 och blev inbjuden till hans akutmottagning. Här kommer lite korta tips samt hela mitt ansökningsförfarande.

 

Tips för dig som är intresserad:

 

  • Prata med någon som åkt, tipsen du får kommer sänka din stressnivå ofantligt mycket.

 

  • Räkna med att det tar 9 månader med pappersarbetet.

 

  • Läs igenom vilka papper som krävs till båda ansökningarna, på det viset slipper du flera resor till notarius publicus (advokat som blivit utnämnd av Länsstyrelsen, googla så hittar du närmaste).

 

  • Skaffa kontaktpersoner på alla inblandade skolor/myndigheter/sjukhus (universitetet du utbildats på, Socialstyrelsen, ditt sjukhus där du gjort AT och ST), ange deras direktadress till EICS.

 

  • Räkna efter hur många ”passfoton” du måste ha totalt, tror det är 7 (eller var det 9?)

 

  • Intyg som inte finns i Sverige: vissa måste skaffas (se nedan), andra går att komma runt.

 

  • Du rekommenderas ha internationellt körkort när du kör i Sydafrika. Du behöver ett kreditkort för att hyra bil.

 

  • Om du ansöker om VISA: Använd den VISA-ansökningsblankett man får från Sydafrikanska ambassaden, inte den från svenska UD (många hade fel blankett i december 2015).

 

 

Randningar i Sydafrika är officiellt en kurs på ett lokalt universitet och man måste således skriva in sig där. Direkt när den officiella kontakten etableras varnar man för att pappersarbetet är omfattande och för legitimerad läkare tar det minst 9 månader, vilket det faktiskt gjorde. Jag kan dock haft lite otur då universitetet i Sydafrika och även utrikesministeriet (ambassaden) ändrade två regler mitt i min ansökningsprocess.

 

Ansökan består av tre delar: Internationell validering av din utbildning via EICS i USA, ansökan om att få komma in i Sydafrika och accepteras av universitetet samt VISA-ansökan.

 

Validering via EICS är den process som tar längst tid, räkna med 6 månader. Det krävs officiellt vidimerade kopior på flertal dokument som ska vidimeras ytterligare via notarius publicus samt att de begär in dokument som vi inte har i Sverige, framför allt intyg på att man klarat AT. De flesta jag har pratat med har helt enkelt bett studierektorn skriva på ett sådant intyg, vilket fungerat bra.

 

Validering går till så att du skickar alla dokument till USA, de skickar tillbaka dokumenten till de som givit ut dem och ber dem kontrasignera och skicka tillbaka.

 

Skaffa kontaktpersoner på Socialstyrelsen, universitetssjukhuset du utbildades på samt på personalavdelningar på alla sjukhus du arbetat på och ange deras direktadresser i ansökan. Detta gjorde inte jag då jag började denna delen av ansökan just innan semestrarna. Går allt väl spelar det ingen roll men minst tre av mina dokument drog ut på tiden och att då försöka ta reda på var de har hamnat någonstans är onödigt plågsamt arbete.

 

Har man väl blivit validerad via EICS går det enkelt att ansöka till universitetet i Sydafrika. Jag hade problem dels med att jag inte fått ett ”hänga-på-väggen”-diplom då jag var första klassen från Göteborgs Universitet där man slutade med det. Detta störde ansökningen men de accepterade ett papper från GU där man intygade att man slutat med detta. Mitt i min ansökan ändrade man så det måste stå exakt samma namn, inklusive mellannamn, på betyget från GU och på passet, de accepterade inte att personnumret var samma. Detta är bara ett problem om du i folkbokföringsregistret har kryssat att du inte vill ha ditt mellannamn på officiella brev. Antingen ändrar man på folkbokföringen och skriver ut ett nytt betyg eller så går det att göra en tillfällig ändring i Ladoc så att inofficiella namn kommer med och skriver ut ett nytt betyg. De accepterar inte ett extra intyg som intygar att man är samma person i båda dokumenten. Hur detta fungerar för personer som bytt namn kunde de inte svara på, regeln ändrades i november 2015.

 

I ansökningspappren står det att man själv är ansvarig för ett korrekt VISA när man reser in i Sydafrika. Detta skapade ett ovanligt problem. Enligt universitetet i Sydafrika, samt ambassadens hemsida är Sverige ett undantagsland från att behöva ansöka om VISA. Det stämmer om man åker som turist, då kan man stanna i Sydafrika upp till 90 dagar utan att behöva ansöka om VISA. Vad jag förstår så har de flesta svenskar senaste åren åkt på det viset. Om man däremot frågar Sydafrikanska ambassaden är det enbart för turister, inte om man ska komma som student vilket man alltså officiellt gör. Om man ska randa sig kortare än 90 dagar tar VISA-ansökan cirka 10-15 dagar, men går inte att göra förrän du har blivit bekräftad att du har fått en plats på universitetet. VISA-ansökan sker på plats i Stockholm på Sydafrikanska ambassaden, kolla att alla papper stämmer med någon som åkt, de accepterar inte kompletteringar senare. Störst problem för mig var att man måste visa att man är försäkrad under hela perioden och de accepterade inte de försäkringsbrev jag kunde få från Landstinget. Ambassaden krävde att datumen för själva vistelsen skulle stå på försäkringsbrevet vilket försäkringsbolaget inte kunde ordna. Jag gick runt detta genom att min chef fick skriva ett intyg på att jag var helförsäkran under vistelsen.

 

 

 

David Fagerberg

ST Akutsjukvård

Akutmottagningen Sundsvall

Akut- och ambulansverksamheten LVN

Det växer så det knakar

Gott nytt år!

 

Under året som varit har akutsjukvård fått förankring som egen specialitet med gällande regler. Intresset är enormt och flera sjukhus är nu intresserade av akutläkare. Själv har jag arbetat både med Eskilstuna och Örebro som nu också är på banan. Oundvikligen finns mycket att lära av dessa ställen. Under året har vi också haft nätverksmöte med studierektorer och chefer.
Mina intryck är att vi växer för varje år som förening. Det börjar bli tydligt att vi lämnar lokala projektmentaliteten och börjar se gemensamma problem och utmaningar.
Låt mig utan närmare ordning reflektera över en del intryck:

 

Region Skåne har en bra och långsiktig plan för utbildning och rekrytering. Inte minst inom anestesti och intensivvård som har varit ett problem för ST-läkare att få utbildning inom. Man har nu slutit avtal med danska sjukhus dit man skickar ST-läkare för utbildning. Jag tror vi måste vänja oss vid att hitta alternativa lösningar när den egna kliniken/sjukhuset inte klarar av att utbilda läkare. Det håller inte att skjuta på problemet, de ST-läkare som nu finns bör få så bra utbildning som möjligt. Också det faktum att man utbildar i hela regionen gör systemet mindre känsligt. Förut upplevde man att det var ett misslyckande om man “tappade” läkare till ett annat sjukhus. Nu gynnar det regionen och perspektivet blir annorlunda.

 

På så sätt måste vi också börja se på oss själva. Vi ska skapa ett par tusen akutläkare som ska bemanna akutmottagningar och handha majoriteten alla alla akut sjuka i Sverige. Några kommer vi att tappa till andra länder, men i huvudsak kommer de flesta att finnas i Sverige. Ju mer vi samarbetar och delar med oss av våra kunskaper och erfarenheter desto mindre sårbara blir vi över tid. Vi som började med detta för 15 år sedan har fått se majoriteten av våra kollegor försvinna till andra kliniker och specialiteter. Under de kommande 15 åren tror jag så inte blir fallet, nu när vi är en basspecialitet.

 

Däremot kommer “andra generationens” akutläkare att ha högt ställda krav på oss som utbildar. De väljer detta som sin livsinriktning och vill lära sig allt och skapa ett hållbart system. Deras utbildning har mycket högre potential att uppnå detta då den kan mer anpassas till just akutsjukvård.

 

Region Skåne har också ett samarbete med Harvard i Boston. Det tror jag är bra då man börjar i Skåne se att resan inte är oändlig utan inom räckhåll. Allt är relativt såklart. Det är ett tecken på viss mognad när man börjar lära av de som redan vandrat och gått igenom mycket av de misstag som och felsteg som oundvikligen uppstår.

 

Jag lyssnade nyligen till Kerstin Skogs erfarenheter ifrån Linköping. Lärorikt, och även om Linköping kommit långt ska vi komma ihåg att de fortsatt har ambitionen att växa i funktion. När marken förbereddes i Linköping för ett antal år sedan så avskedades en hel del chefer. Alla som inte var för akutläkarverksamhet fick i princip avgå. Neurologen gav dom problem i flera år men verkar nu också ha gett efter. I år kommer de att ta hand om samtliga barn. Fortfarande har de olösta knutar med anestesikliniken, men jag hoppas och tror att de också finner en lösning på detta område.

 

Gerold Kretschmar arbetar nu med utbildningen i Kiruna. Trots en volym på ca 11 000 patienter per år får nog dessa ST-läkare en ganska spännande utbildning. I EUSEM’s riktlinjer finns krav på att ett utbildningscenter skall ha minst ca 30-35 000 patientbesök per år. Men det hindrar såklart inte att mindre orter kan utbilda, men då måste man veta vad man gör. Gerold (kanske för att han är tysk?) dokumenterar precis allt de gör för att kunna visa för andra att utbildningen är hållbar.
Det kan kanske vara en förebild för andra utbildningsorter. Framöver måste vi faktiskt kunna visa för varandra hur vi utbildar och vad för kompetens läkarna faktiskt erhåller. Vi kommer framöver att SPUR-granskas som alla andra kliniker. Både officiellt och faktiskt måste vi ha specialister på plats som undervisar och handleder.
Vad gäller internutbildning måste jag nämna Fredrik Granholm i Sundsvall som hela tiden hittar nya föreläsningar och artiklar på nätet. Jag är med i Sundsvalls diskussionsgrupp på facebook och lär mig nya saker hela tiden ( inte minst inom critical care ) då hela gänget däruppe är aktiva. Jag hoppas framöver att vi ska kunna nationalisera vissa diskussioner på facebook. Det får väl växa fram i sin egen takt. Tills vidare har jag roat mig med att lägga upp några av Fredriks fynd på Akutläkare i Sverige’s facebooksida.

 

Å SWESEM’s styrelses vägnar har jag kontaktat politiker på riksnivå och det har även lett till vissa kontakter lokalt. Har fått en inbjudan till Västerås av lokala KD politiker att prata för sjukhuset om akutsjukvård i år. Får se om det går i lås. Än så länge har vi kanske inte haft ett bra genomslag i media. Där ligger fortsatt en utmaning, att komma fram till befolkningen om vad vi kan erbjuda. Ett lysande undantag är SVD som nyligen publicerade Lars Raxell’s replik. Lysande!

 

För min egen del har jag återigen börjat arbeta mer i USA. För mig känns det omöjligt att upprätthålla min kompentens som specialist i Sverige i nuläget. Samtidigt känns det som det inte är långt kvar på vissa ställen i landet. Det växer så det knakar.

 

Vi ses väl på Sweets? Katrin Hruska med flera får det svårt att ständigt överträffa tidigare välarrangerade konferenser, men jag tror de kommer att gå vägen även denna gång.

 

Nicholas Aujalay, i skrivande stund i Huntington, New York.

 

PS Vill du dela med dig av dina erfarenheter stort eller litet så är denna blogg öppen för det mesta inom akutsjukvård DS

Ordföranden har ordet

Man får nog säga att 2015 var ett fantastiskt år för oss akutläkare. I och med att akutsjukvård blev en basspecialitet, är det som att vi kommit över en magisk tröskel och alltfler sjukhus tar steget att börja anställa akutläkare. Vi kommer att ha en bra arbetsmarknad framöver!

 

Basspecialitet var ett viktigt steg, men ännu har vi långt kvar innan akutsjukvård är en etablerad specialitet. Där det är självklart att akutläkare styr akutens verksamhet och äger våra egna frågor. De traditionella jourlinjerna har fungerat som en buffert för det som inte fått plats i andra delar av verksamheten och fått lösa allehanda problem som spillt över. Det är så lätt att fastna i rollen som alla klinikers underläkare. De första åren är det roligt att kunna behärska allt större del av de akuta flödena, men hur ser överläkarrollen ut på akuten? Är det ett attraktivt jobb? Vi måste se till att det blir det.

 

Under hösten hade jag förmånen att besöka akutläkarkolleger vid olika sjukhus i England. Där är akutsjukvård en attraktiv specialitet bland yngre läkare, men många hoppar efter några år över till andra specialiteter som erbjuder bättre arbetstider och lugnare arbetsmiljö. Det kommer att bli en viktigt uppgift för SWESEM att se till att akutsjukvård blir en specialitet som man vill stanna i. Tyvärr tror jag att många sjukhus ännu inte inser att det innebär förändringar för hela sjukhusets organisation. Den stora utmaningen blir att föra över makt och ansvar till akutläkarna, samtidigt som man behåller övriga klinikers engagemang i akutmottagningen.

 

Det är lätt att drunkna i den egna organisationens problem och många gånger har det varit svårt att hitta medlemmar som vill engagera sig i SWESEM. Men vi bygger inte bara en ny verksamhet på våra sjukhus. Vi håller på att utveckla en helt ny specialitet. Och för att bli en mogen specialitet behöver vi ha samma struktur som andra specialiteter. Vi behöver ha professorer och docenter. För det krävs att vi satsar på unga forskare inom akutsjukvård. Akutsjukvård måste också bli ett eget ämne på läkarutbildningen. Därför har SWESEM tagit fram ett förslag till curriculum, som vi bjöd in universiteten att diskutera vid ett möte i november.

Vi behöver också se till att akutläkare representeras i olika sammanhang, till exempel inom Läkarförbundet och Läkaresällskapet. Tyvärr får vi ofta tacka nej till aktiviteter för att tiden inte räcker till. Därför behöver vi fler aktiva medlemmar.

 

I mars är det dags för SWEETs 2016. Fokus för årets konferens blir några frågor som vi behöver bli bättre på framöver: prehospital akutsjukvård och forskning. Det betyder förstås inte att inte många andra ämnen kommer att belysas. Vi kommer att få lära oss mer om traumavård, ultraljud och buksmärtor och mycket annat. Men SWEETs är så mycket mer än ett utbildningstillfälle. Det är mötet där vi diskuterar hur vi ska bygga vår egen specialitet. Därför har vi ett helt konferenscenter för oss själva, där de långa luncherna medger besök i bastulandskapet eller en promenad i skogen, där alla middagar ingår och där kvällarna fylls av karaoke och iskalla bad med bastu. Allt för att deltagarna ska få träffa och umgås med akutläkare från andra delen av landet, för att utbyta erfarenheter och skapa kontaktnät. Vi har ett bra program, men det är deltagarna som gör konferensen och i år kommer fler kliniker än någonsin att vara representerade. Det bådar gott för våra möjligheter att bygga en stark specialitet!

 

Vi ses på SWEETs!

 

Katrin Hruska

SWEETs15 Tweets and teachings with TC

Seeing the light in EM education guided by Salim Rezaie from the Teaching Course.

 

Teaching at the bedside – some take home messages

Be respectful and thankful to your patients – it´s from them we learn!

 

Use your learning moments – adapt your strategies to the current situation in the ED:

 

  • The 3 minutes teaching SNAPPs method when time allows – pdf

  • Drop teaching pearls when in a hurry

  • Use videos to prepare for procedures: NEJMs performing procedures for example

 

IMG_9661

Gott nytt år 2015!

Gott nytt år på er alla!

2015 är året då akutsjukvård förväntas bli en egen specialitet! Skall bli otroligt spännande, har en flaska champagne redo!

 

Vad händer mer? I mars är det Sweets möte, vilket jag hoppas blir lika bra som förra året. I år är det en hel vecka men man kan naturligtvis välja ut delar om man så vill. Cliff Reid från Australien kommer att leda en kurs i critical care. Ett fantastiskt tillfälle att lära sig mer och lära känna vår specialitet av de som hållit på lite längre.

 

En kurs i utbildning kommer också att vara tillgänglig. Rob Rogers och hans anhang leder den och de som är insatta vet att den är ovärderlig. Mycket har hänt vad gäller utbildning och hur vi utbildar de senaste 10 åren och här får du en högkvalitativ inblick i denna utveckling.

 

Inom kommunikationsutskottet arbetar vi också med en ny hemsida. Förhoppningsvis skall den vara uppe innan Sweets 2015. Vi vet att många vill ha en mer lättillgänglig och levande hemsida som insteg i akutsjukvårdens värld. Jag tror inte den nya hemsidan kommer att göra er besvikna.

 

Mitt eget intresse har varit att introducera akutsjukvård utanför sjukhusvärlden. Jag och Katrin Hruska har träffat politiker i riksdagens socialutskott för att informera om våra utmaningar och förhoppningar.

 

Många människor i samhället har sett sjukvårdsserier och program från akutmottagningar ifrån USA, England och Australien etc. De ser kompetenta läkare agera och förväntar sig samma kompetens här i Sverige. Faktiskt är ganska få medvetna om att vi inte har akutläkare i Sverige. Jag hoppas att denna information når ut till befolkningen via våra politiker.

 

Såklart måste vi också bli bättre på att använda media. Det är inte lätt att styra hur media behandlar och vinklar information, men som allt annat blir man bättre ju mer man övar.

 

En sak som jag vill framhäva är att akutsjukvårdens patienter är en egen patientgrupp. Många vill jämställa den med primärvård och ser endast hjärtstillestånd och andra dramatiska tillstånd som akuta. Gör tankeexperimentet att slå ihop alla patienter inom primärvården och akutsjukvården och randomisera dem till att söka antingen primärvård eller akutsjukvård. Bröstsmärta, buksmärta, trauma, sepsis etc skulle komma till primärvården i högre andel medan utredningar, provsvar, kroniska problem etc skulle i högre utsträckning komma till akutsjukvården. Faktum är att patienterna är oerhört måna om att få rätt vård och blandar inte ihop dessa saker i onödan. En sådan studie skulle antagligen inte vara etisk hållbar då akut sjuka skulle riskera att bli utan akutsjukvård om de lottas till primärvård. Det blir med ens tydligt att patientgrupperna är olika och akutsjukvårdens patienter har ett reellt behov av akutsjukvård.

 

Samtidigt måste vi vara medvetna om att både primärvård och klinikvård indirekt påverkar akutsjukvården. Otillgänglighet inom primärvården gör att fler behöver vänta och riskerar försämring, då blir akutsjukvården mer belastad. Också klinikernas öppenvårdsmottagning och dess tillgänglighet påverkar i lika hög grad akutmottagningens arbete. Vissa patienter som kommer till akutmottagningen kanske kan skickas hem med behandling om de kan följas upp snarast inom primärvård eller klinikvård. Brister tillgängligheten blir det både sämre och dyrare för alla då vissa patienter tvingas till slutenvård då annan uppföljning inte är tillgänglig. Också andra kliniker till exempel radiologin kan, med ökad tillgänglighet via akutsjukvården, minska behovet av inläggning. Ibland är enda sättet att få en akut CT eller MR att patienten läggs in – hur ska man förklara detta för patienten?

 

Sverige har under lång tid kritiserats internationellt för sin dåliga tillgänglighet och väntetid inom vården – vilket inte bara drabbar patienterna medicinskt utan också ekonomiskt.

 

Här måste det finnas en tydligare koppling inom sjukvården. Övriga klinikers tillgänglighet måste stå i proportion till akutskjukvårdens resurser. Om vårdcentralen planerar en studiedag eller ortopedkliniken planerar en kickoff kan inte patienterna bara hänvisas till akutmottagningen utan att också ekonomisk ersättning följer med. Det realla vårdbehovet inom akutsjukvården finns kvar vilket jag precis har motiverat. Dennna patientgrupp måste alltså finansieras, och akutsjukvården är den sjukvård som aldrig tar ledigt en dag.

 

Framtidens akutmottagningar måste alltså ha en egen budget för läkarbemanning i tillägg till övrig personal, och ekonomin måste utformas efter patienternas sökmönster och behov, inte klinikers åsikter kring diagnosbaserad vård. För att få en egen budget måste det samtidigt vara klart att vi har ett eget uppdrag. Jag hoppas att vi alla kan hjälpas åt att sprida alla dessa budskap under detta år.

 

Nicholas Aujalay, Styrelseledamot svensk förening för akutsjukvård