All posts by webmaster

Akutläkare i Sverige – Ystad

Halleow från Ystad! Kom, vi tar en promenad genom vår akutmottagning, så du kan lära känna oss:

 

Så här långt söderut i Sverige får vi förstås lägga en del tid på sydliga aktiviteter som att plocka kokosnötter och smörja in oss i SPF 50+, men som tur är har vi ändå tid över för att bedriva akutsjukvård. Och det gör vi på en mysig och kompakt akutmottagning med innovativa och smarta förvaringslösningar.

 

Vi tar emot ca 31000 patienter per år. Det är ca 80-100 om dagen, utom på sommaren. På sommaren har vi nämligen våra kära turister som badar i farliga strömmar, äter för mycket Wallanderbakelser, blir renoveringssugna och slår lös på sina sommarboende med farliga verktyg eller halkar på nyoljade teakdäcket med pannan före i storsegelsvinschen. Så då har vi upp till 130 besök vissa dagar och många utmärkta tillfällen att öva sin tyska, engelska eller stockholmska. Vårt helårsklientel bjuder däremot på ett urval av härliga skånska dialekter samt polska (från färjan), vilka inte bör förväxlas.

 

Akutmottagningen är dygnsöppen och bemannas 8-21 vardagar och 8-14 helger med specialist- och underläkare från akutkliniken. Vi är (inklusive chefen) 4 specialister i akutsjukvård, 1 i internmedicin, 1 i allmänmedicin samt 1 narkosläkare. Sjukhuset har även IVA, planerad och akut kirurgi och akuten bemannas övrig tid med ST-läkare från medicin- och kirurgkliniken. Vi på akutkliniken rondar även akutvårdsavdelningen AVA.

 

Vi får samma sorts patienter som alla andra akutmottagningar, inkl. barn i alla åldrar med kirurgisk frågeställning. STEMI som upptäcks preshospitalt går direkt till SUS och röda trauman dirigeras till antingen Kristianstad eller SUS, med mindre de är för instabila, i vilket fall de kommer till oss först om vi är närmast.

 

Akutmottagningen (sjukhusets hjärta, eller hur? ELLER hur skulle det vara om vi började kalla det sjukhusets HJÄRNA? Det borde inte provocera någon, tror jag) är som sagt liten till ytan: bakom buren med sekreterare som registrerar patienterna i väntrummet finns två triageplatser, där vi specialister arbetar med undersköterska och gör primär bedömning: ger patienten prioritet eller goda råd om egenvård (hej nackspärr!) och startar nödvändiga behandlingar eller utredningar. Hit kommer vår drift-sjuksköterska och triagerar när vi går iväg för att handleda akutens underläkare eller stå bakom dem på larmen.

 

Gå nu fem steg från triageområdet och du är på akutens viktigaste och mest efterfrågade plats: patienttoaletten. Vänd på dig 180 grader: där har du kirurgdisken, medicindisken (ja, jag VET: specialitetsinddelad fortfarande…men snart snart kanske vi kan ta bort dem) och här är också platsen för driftssjuksköterskan och en bokhylla med ett 50 tal pärmar varav vi använder en dagligen (resten är till att bläddra febrilt i om man får en kem-olycka eller ska utlösa katastrofplanen. Eller sopsortera en blöja.) Gå fyra steg till framåt, så är du på personaltoaletten. “Vad gör jag här?” tänker du om du varken är kissenödig eller behöver gråta och backar ett steg; då är du i korridoren med två akutrum och 11 behandlingsrum varav ett gipsrum. (Där man gipsar alltså. Alla rum kan ha väggar av gips, vi kallar dom inte gipsrum för det. Däremot är ett annat av rummen ett isoleringsrum. Det kallas så för att det har tre dörrar istället för en och för att man bakom tre dörrar, en himmelsblå skyddsrock och ett felvänt munskydd kan känna sig väldig isolerad från omvärlden.) Stå nu kvar och räck ut handen snett åt höger: då är det sannolikt att du fångar en av våra 5 ST- eller 7 underläkare som springer in och ut från sin platsmässigt något kondenserade läkarexpedition. Går du in dit känner du att luften närmast vibrerar av alla surrande tankar om kluriga diagnoser som åratal av skolgång och googlesökningar på “blue toe syndrome” har satt igång. Den energin skulle kunna driva ett kraftverk! Eller en region Skåne poolbil. Vi tittar på de alternativen iaf.

 

Ta steget ut i korridoren igen, följ den runt medicindisken åt vänster till rum 2. Samma gula nummerskylt på dörren som till alla de andra behandlingsrummen, men öppna dörren och -surprise! Här var det fika! Life is verkligen a box of chocolates. Är det soligt går du bara rakt igenom fikarummet och sätter dig i den grönskande innergården. Om du har rast alltså. Annars får du varsågod att palla dig ut och ta nästa patient först. Du ser den: Där, i patientliggaren: en prio 2, uppkopplad, sökorsak: dyspné. Titta på monitorn: puls 128, blodtryck 98/60, saturation 86%. Du känner det: det här är bättre än fikarast. Världens bästa jobb kallar.

 

 

Catarina Ellehuus Hilmersson

Överläkare

Akutmottagningen Ystad

 

  

Rapport från ett NordFEM-möte

NordFem – nordiska feminister? Nej, inte riktigt. NordFem är namnet på akutläkarföreningen för de nordiska länderna. Medlemmar i NordFEM är således Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island. Möten hålls varje år i samband med EuSEM-konferensen.

 

I år hölls mötet på EuSEM 2017 i Athen den 26 september. För första gången sedan samarbetet startade, har nu samtliga nordiska länder erkänt akutsjukvård som specialitet! Island firar dessutom  25 år med akutsjukvårdsspecialiteten.

 

 

Vid uppdateringen från de olika länderna rapporteras följande; Sverige – 160 specialister med tilläggsspecialitet och 33 specialister med basspecialitet. 64 sjukhus utbildar akutläkare. Finland – 10 specialister och 140 ST-läkare. Island – 25 år med akutsjukvård som specialitet. Man har satt ihop ett program som nu möjliggör att hela specialistutbildningen kan göras på Island (till skillnad från tidigare då man har haft placeringar i USA/nordiska länder). Danmark – 100 läkare som arbetar under akutläkarspecialistliknande former. Den nya utbildningen planerar att startas till sommaren 2018. Flertalet utbytesprogram mellan Danmark och Sverige pågår. Norge – Implementering av ett nytt akutläkarprogram från den 1 mars 2019.

 

Man diskuterade även transnordiska utbildningar, nordisk forskningskurs och fellowships.

 

Ett studie av en trans-Europeisk akutsjukvårdsdatabas med systematisk registrering av söksymptom presenterades av den finska delegationen. Just nu rapporteras det in data från 11 akutmottagningar i lika många länder. Optimalt vore att 2-3 akutmottagningar per land ingår. Förutsättningar för detta skall undersökas.

 

Nästa möte blir på EuSEM 2018 i Glasgow.

 

Gå gärna med i SWESEMs eller NordFEMs facebookgrupper!

https://www.facebook.com/swesem/

https://www.facebook.com/nordfem/

 

 

Nicolina

Akutläkare i Sverige – Varberg

På akutmottagningen i Varberg finns cirka 30 läkare anställda, av dem 6 st specialister och 18 st ST-läkare i akutsjukvård. Akutläkarna arbetar parallellt med sjukhusets övriga jourlinjer, delar av dygnet. Akutläkarna i Varberg tar också hand om barn-, ögon- och öronpatienter då den slutenvården och jourverksamheten är förlagd i Halmstad. AT-utbildningen i Varberg har, efter ett intensivt arbete, gjorts akutsjukvårdsinriktad och AT-läkarna gör sina första respektive sista månader på sjukhuset under sin AT.

 

 

Nedan kan man läsa Nanna Rosén blogga från akuten i Varberg:

 

Jag arbetar som blivande akutläkare i Varberg. Jag är någonstans i mitten av min ST, och jobbar tillfälligt halvtid. Jag ska säga redan från början att jag är en ganska naiv person.

 

Det finns många anledningar till att trivas med jobbet som akutläkare. På samma sätt finns det flera anledningar till att det ofta blir stressigt och tungt. Men helt klart är att Varbergs AT-upplägg är en guldkant i vardagslivet. AT-läkarna gör sedan en tid två omgångar på akuten (enbart), varav en är deras allra första placering under AT.

 

Ingen får väl en bättre insyn i de olika klinikernas samspel, än den nomadiska AT-läkaren. Och ingen står väl lika mycket mellan de olika klinikernas viljor, som akutläkaren (så upplever jag det). Att försöka etablera sig som ett trovärdigt alternativ i en värld av starka kliniktraditioner kräver vissa teflonegenskaper. Eller kanske lite zen. Förmåga att låta kommentarer passera, bara rinna av, eller svara sakligt och vid händelse av ork också diplomatiskt. Välja sina strider och allt det där. Akutläkaren kan placeras vilt på skalan från inkompetent till oumbärlig – det senaste så fort det vankas utbildning eller gud bevare oss en kafferast. Kan folk inte bara bestämma sig liksom. Ja, drömmen om det friktionsfria, kliniköverskridande samarbetet med patienten i centrum känns ibland mer eller mindre fjärran.

 

Tacka vet jag AT-läkare. För någon vecka sedan började en ny kull. Häromdagen fångade jag upp en blick från just en sådan nybliven kollega – 100% närvarande (och kanske lite skräckslagen i ärlighetens namn). Ingenting var invant eller blasé i det ögonkastet. Det gjorde mig plötsligt alldeles sprittande glad, på ett mycket barnsligt sätt (jag är trots allt en ganska naiv person). Här står vi med chansen att inspirera dem först av alla, vi får tillfälle att plocka fram de bästa egenskaperna i oss som läkare och vara förebilder (här kan man tänka sig stråkar, en lätt bris, kanske en stilla trumpet). Att vara sakliga och lagom diplomatiska i samarbete med andra, till exempel. Att förändra med stil. Jag hoppas bara att jag kommer ihåg att påminna mig själv om det när det behövs. Antagligen redan nästa vecka.

 

Nanna Rosén
ST-läkare Akutsjukvård i Varberg

 

Katrin Hruska: Spännande kurser för akutläkare!

Vi står inne på akutrummet. Det är fullt av läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som alla gör sitt bästa för att hjälpa patienten. Överläkaren från en annan specialitet säger högt och tydligt: ”Jag måste gå nu, men jag ringer ned konsulten. Det behöver finnas en specialist här.” Att jag är specialist i akutsjukvård och försöker leda hela akutteamet verkar inte ha gått fram.

 

Visst svider det lite, men jag förstår att det tar tid att etablera en ny specialitet och att utveckla vår specialistroll på akutmottagningen. Det som oroar mig är att så mycket kraft går åt till att utbilda ST-läkare att man inte mäktar med att investera i de specialister man utbildat. Ofta upplevs en så markant förbättring bara av att få egna ST-läkare med några års erfarenhet på akuten, att man inte ens ser behov av att ta nästa steg. I förlängningen riskerar det att befästa akutläkarens roll som alla andra klinikers underläkare, i stället för en specialistkollega.

 

Därför har vi i SWESEM engagerat oss i några kurser som vi tror är viktiga för Sveriges akutläkare. Förra året var det en mycket uppskattad kurs i Critical Care. I år är det BEEM-kursen 2-3 oktober på Södersjukhuset i Stockholm och kursen i pediatrisk critical care som vi ordnar tillsammans med barnakutläkarnas förening SWEPEM och Clinicum Östergötland. Båda kurserna syftar till att ge en fördjupad förståelse av akutsjukvård. Som specialister ska vi inte bara veta hur de andra specialisterna brukar göra, utan kunna motivera varför utifrån egna kunskaper. Först då kan vi bli en specialist som räknas i teamet på akutrummet.

 

Framför allt den pediatriska kursen riktar sig till färdiga specialister eller ST-läkare i slutet av sin utbildning. Många av den första generationens akutläkare fick inte lika bra utbildning som ST-läkare får idag och lever inte upp till vår egen målbeskrivning. Och även om man inte behandlar barn i sin vardag, ska man kunna handleda ST-läkarna.

 

När akutsjukvård föreslogs som egen specialitet för sex år sedan, fanns tankar på att det skulle vara en vuxenspecialitet. SWESEM slogs hårt för att akutsjukvård skulle vara specialiteten i akut omhändertagande av alla typer av tillstånd i alla åldrar. Genom att gå på våra kurser får du inte bara en bra utbildning. Du stödjer utvecklingen av vår specialitet.

 

 

Katrin Hruska

 

Professor i akutsjukvård – Lisa Kurland!

Våren har redan övergått till sommar och det är snart sex månader sedan jag installerades som professor vid Örebro universitet. Det var en stor dag; för mig personligen men framförallt för akutsjukvård. Att de högsta akademiska tjänsterna börjar inrättas markerar att vår specialitet mognat. Det är också passande att det är Örebro universitet, ett ungt och dynamiskt universitet, som valt att satsa på en professur i akutsjukvård.

 

Lördagen den 4 februari; dagen började med populärvetenskapliga föreläsningar. Den berättelse jag ville förmedla var den resa som vi gjort inom specialiteten akutsjukvård. Jag började med en film, som Tomas Lee, en ung läkare på kliniken, hjälpte mig att sätta ihop. Filmen fångade känslan av det akuta omhändertagandet och började med ett larmsamtal och följde patientens väg in till akutmottagningen. Jag berättade om specialitetens resa; att akutsjukvård har uppstått ur ett patientbehov. Men för att akutsjukvård skulle få specialitetsstatus krävdes det att det fanns forskning inom ämnet.

 

Mycket av den forskningen som gjorts inom akutsjukvård har följt blåljusen. Som jag ser det kan forskningen inom akutsjukvård delas in i tre kategorier; tidskritiska tillstånd, forskning utifrån symtom och systemforskning. Med tidskritiska tillstånd menar jag tillstånd så som hjärtstopp, trauma och sepsis. Dessa tillstånd kännetecknas av att patientutfallet är beroende av tiden till behandling. De stora tidsvinsterna för hjärtinfarkt- och strokebehandlingen kunde göras när akutsjukvården inkluderades i vårdkedjan. Det blir allt tydligare att så också blir fallet för patienter med sepsis.

 

En av hörnstenarna inom vår specialitet är att patienterna söker med symptom, inte diagnoser. Därför behöver vår forskning också utgå ifrån symptompresentationerna. Det är inte helt enkelt; hur kan vi enhetligt och på ett vetenskapligt sätt definiera dessa populationer t.ex. patienter med nedsatt allmäntillstånd? Utifrån symptompresentation behöver vi kunna identifiera vilka patienter som är i behöv av en akut handläggning och skilja dem från de som kan vänta eller kan återgå till hemmet.

 

Systemforskningen inom akutsjukvård anser jag innefattar de vårdprocesser som förekommer kring patienten. Samma tanke som ovan går igen; hur kan vi använda våra (IT) system för att hjälpa oss identifiera högriskpatienten och hur skapar vi processer för att arbeta effektivt och patientsäkert? Återigen, forskning behövs för att svara på dessa frågor.

 

Akutsjukvård kommer att få en framträdande plats i framtidens läkarutbildning. Det är inte osannolikt att vi kan komma att få ett behov av akademiker inom akutsjukvård som vi kommer att ha svårt att möta. Jag tror att lösningen ligger i att skapa nätverk och strukturer så att de relativt få akutläkare med pedagogiska och vetenskapliga meriter kan handleda flera.

 

Nu är sommaren här; också vår tid är här. Det är nu vi kan och ska utveckla ämnet fullt ut; för våra patienter. Vi ska ta fram data, ställa frågor och driva utvecklingen inom akutsjukvård. För att kunna göra detta behövs forskning.

 

Lisa Kurland

 

Samarbete över Sundet

Då bristen på randningsplatser i Region Skåne inom anestesi och intensivvård är stor, har ett samarbete med Region Sjaelland inletts och det finns numera ett etablerat utbyte mellan de båda regionerna. ST-läkare från Region Skåne gör anestesi- och intensivvårdsrandning i Danmark och ST-läkare från Danmark kommer till Skåne för att bli akutläkare enligt de svenska riktlinjerna (specialiteten finns ännu inte i Danmark).

Här berättar Måns Forsberg, ST-läkare i Helsingborg, om sin randning i Danmark.

 

Den 1 april 2016 startade jag på Köges anestesi- och intensivvårdsavdelning, där jag genomförde en 6-månaders randning. Kort sagt mycket bra randning. Lärorikt, bra och trevliga kollegor som gärna ville lära ut sina kunskaper.

 

Samarbetet med Region Sjaelland kommer att fortgå. Region Skåne planerar redan att skicka fler kollegor till olika sjukhus i Danmark. Jag fick därför förfrågan om jag kunde dela med mig av de erfarenheter jag fick under min randning. Därav detta inlägg.

 

Till vardags arbetar jag som ST-läkare i Helsingborg där jag kombinerar en ST-tjänst i akutsjukvård och internmedicin. Min grundutbildning har jag från Odense, så danskan var inte någon barriär för mig.

 

Praktiska saker innan start!

Det gäller att ha koll på det jordiska. Boende och ersättning är de stora sakerna. Man ska veta att många danska uthyrare vill att man betalar in dubbel hyra första gången (en hyra som deposition). Detta samtidigt som att traktamente betalas ut månaden efter (dvs första utbetalningen finns disponibel 2 månader efter start i Danmark). Detta kan då göra att man ska ligga ute med 3 st hyror innan man får ersättning.

 

Dansk läkarlegitimation!

Fås ganska enkelt via Sundhetsstyrelsen (www.sst.dk). Ansök om ”legitimation til selvstendigt virke, utbildning i annat nordiskt land”. Ansökan är elektronisk och ska kompletteras med vidimerade kopior av din svenska läkarlegitimation och en vidimerad kopia av ditt pass.

 

På plats i Köge!

Jag började med generell upplärning i luftvägshantering och narkosmedel, detta i samdagskirugi (små snabba operationer). Efter några veckor satt jag på sal och efter ytterligare några veckor gick jag vidare till att gå som dagjour på anestesin. Då mestadels arbetandes på operationsgången, men stundtals gick jag även på MIG-uppdrag på huset och mottog trauma på akuten. Jag fick stå med patienterna själv, men alltid med en senior kollega med snabba fötter och en testad telefonlinje i bakgrunden, men jag fick prova själv först. Efter 4,5 månader på anestesin gick jag över till intensivvårdsavdelingen där jag fick ronda självständigt och därefter gå igenom mina idéer och val med avdelningens överläkare.

 

Medan jag var på narkos ingick jag i läkarschemat för avdelningen, och jag kände mig som en del av avdelningen och som en kollega. På IVA fyllde jag ingen schemarad men hade då större möjlighet till att få extra undervisning och handledning av erfarna kollegor.

 

De praktiska procedurer som jag blev upplärd i var; maskventilering, NPA, OPA, larynxmask, intubation (direkt och via video) och induktion, akut och vanlig (med olika narkosmedel). Utöver detta fick jag öva på att sätta CVK, artärnål, spinalbedövning, perifera block (saphenus och poplitea) och sedation inför elkonvertering.

 

Vad jag praktiskt gjort på 6 månader:

Maskventilerade patienter – 157 st

Intubationer med direktlaryngoskopi  – 93 st

Intubation med videolaryngoskopi – 42 st

CVK (ultraljudsväglett i v. jugularis interna) – 52 st (ingen pneumothorax eller artärpunktion)

Artärnål  – 35 st

DC-konverteringar (sedationsdelen) – 36 st (ASA 1-3)

Anestesiinduktion (ensam med ssk, inte akut inledning/crash induktion) – 110 st

Crash induktion (med ssk och ibland med äldre kollega på salen) – 5 st, varav av 2 på AKM

Preoperativ bedömning – ca. 200

Självständig rondning av IVA-patient – 33 st (samma pat kan räknas flera gånger om det varit vid olika dagar denna rondats)

Akuta uppdrag (MIG uppdrag) – 15 st

Traumamottagning på AKM – 22 st

Intubering av patient på IVA – 3 st

Spinalblockad – 25 st

 

Som jag började med att säga har tiden i Köge varit mycket bra och lärorik. Det jag tycker är den viktigaste saken jag tagit med mig hem, är nog arbetssättet/tänket att ”vad gör jag om detta inte går/funkar”? Vilken är min plan b och c?

 

Måns Forsberg

ST-läkare akutsjukvård Helsingborg

 

SWESEMs granskare för Säkert Trauma

Det var med en speciell känsla jag klev in på akutmottagningen i Lund. Sist jag var i Lund skulle jag gå Eric Dryvers kurs Akutsjukvård för blivande akutläkare. Nu har jag istället kommit hit som granskare för traumarevisionen. Att komma tillbaka för att granska ens egna instruktörer känns lite egendomligt.

 

Arbetet som granskare börjar alltid med ett uppstartsmöte, där man i ett team gemensamt går igenom det mottagande sjukhusets självvärdering. Den sammantagna kompetensen i rummet är hög och tillsammans identifieras snart luckor och frågor att ta upp under det kommande platsbesöket.

 

När jag anmälde mig som granskare för projektet ”Säkert trauma” undrade jag någonstans om jag verkligen var kvalificerad att representera SWESEM, men under uppstartsmötet och löpande genom processen, så förstod jag allt mer att jag satt inne med kunskaper som de andra saknade. Ingen i rummet hade kunskaper om såväl intra- som prehospital vård, ingen annan hade nog åkt med i en ambulans och ingen annan arbetade regelbundet på en akutmottagning.

 

Själva granskningen tog två dagar, därefter träffade vi granskare från övriga sjukhus i regionen under en tredje dag för att diskutera samarbetet mellan sjukhusen. Under första dagen träffade vi och intervjuade personal som på något sätt var inblandad i traumaomhändertagandet. Den andra dagen deltog vi i övningsscenarion som åskådare, där meningen var att vi skulle fokusera på hur övningen och debriefingen gick till snarare än på det medicinska.

 

Andra dagen var riktigt rolig, det var tre olika övningsscenarion där hela kedjan testades från skadeplats tills att patienten är på IVA efter op. Jag tror aldrig jag tidigare sett ambulanspersonal, akutläkare och akutsköterskor, narkosläkare och narkossköterskor, kirurger, ortopeder och t.o.m. thorax- och neurokirurger i samma rum.

 

Mina dagar i Lund var långa och började före åtta varje dag och min grupp lämnade inte sjukhuset förrän tidigast halv sex. När vi lämnade sjukhuset andra dagen hade vi ett digert arbete framför oss med att börja foga samman rapporten. Vi handlade några flaskor vin på närmaste Systembolag samt ett smörgåsbord med godsaker i saluhallen och återvände sedan till hotellet där vi satte oss ned med rapporten. Det digra arbetet till trots, så hade vi en riktigt underhållande kväll med mycket skratt och fnitter, god dryck och mat och i slutet på kvällen ville vi alla vara med i nästa granskningsomgång och undrade om vi kunde önska samma kollegor. Vi tänker alla sju att återvända till Lund för uppföljningsmötet till hösten och planerar en ny kväll tillsammans med vin och charkuterier.

 

Sammanfattningsvis så är detta en erfarenhet jag uppriktigt vill rekommendera, jag har än mer insett hur viktig roll vi akutläkare har samt har knutit nya kontakter för framtiden. Jag har också fått med mig nya verktyg hem och kan bättre medverka till förbättringar på min egen arbetsplats. Jag planerar självklart att vara med när nästa grupp av sjukhus skall granskas till hösten.

 

Vill du också vara med som granskare? SWESEMs styrelse söker nu individer med intresse för trauma inför nästa omgång av ”Säkert trauma”. Vi tänker oss att du är erfaren ST eller specialist i akutsjukvård, självklart måste du vara medlem i SWESEM för att kunna vara vår representant.

 

Följande datum är aktuella 13-14/11 uppstartsmöte och 4-6/12 lokalt platsbesök samt regionalt möte.

 

Kontakta oss på info@swesem.org om du är intresserad av att vara med eller vill veta mer!

 

Anna Allberg

ST-läkare i akutsjukvård Huddinge

Kassör i SWESEM

 

Sundhetsstyrelsen i Danmark bjuder in SWESEM

SWESEM fick en inbjudan att tala vid Sundhetsstyrelsens (Danish Health Authority) möte för arbetsgruppen för värdering av en akutsjukvårdsspecialitet.

Närvarande på mötet var representant från Sundhetsstyrelsen, representanter från alla 5 regioner i DK, representanter från andra specialiteter samt ordförande för DASEM, Christian Skjærbæk.

Diskussionerna liknande till stor del de som fördes i Sverige för 10-15 år sedan med mycket entusiasm, men också en hel del farhågor från de olika representanterna från andra specialiteter.  Man har redan beslutat sig för att om akutmedicin (som det heter i Danmark) skall bli en specialitet, skall det vara en basspecialitet och inte en tilläggsspecialitet.

 

dagsorden

 

Mitt uppdrag var att berätta om den svenska målbeskrivningen från Socialstyrelsen, Cor Curriculum från SWESEM och Utbildningsplanen för Akutsjukvård från SWESEM. Jag berättade även en del om hur akutläkarspecialister jobbar i Lund och på andra håll i Sverige. Det var väldigt positiv stämning och de var väldigt intresserade och frågvisa.

 

Christian Skjærbæk, ordförande i DASEM, hade strax innan föredragit ett förslag till dansk målbeskrivning för specialiteten akutmedicin. Det mesta var mycket likt den svenska målbeskrivningen, och det var härligt att höra honom argumentera för vår specialitet!

 

dasem

 

Vi väntar nu med spänning på nästa steg och hoppas att vår närvaro på mötet kan påverka processen i rätt riktning!

 

Nicolina Carlsson

Specialist i Akutsjukvård & Internmedicin

Studierektor Akutsjukvård SUS Lund

Styrelseledamot SWESEM