Gott nytt år 2015!

Gott nytt år på er alla!

2015 är året då akutsjukvård förväntas bli en egen specialitet! Skall bli otroligt spännande, har en flaska champagne redo!

 

Vad händer mer? I mars är det Sweets möte, vilket jag hoppas blir lika bra som förra året. I år är det en hel vecka men man kan naturligtvis välja ut delar om man så vill. Cliff Reid från Australien kommer att leda en kurs i critical care. Ett fantastiskt tillfälle att lära sig mer och lära känna vår specialitet av de som hållit på lite längre.

 

En kurs i utbildning kommer också att vara tillgänglig. Rob Rogers och hans anhang leder den och de som är insatta vet att den är ovärderlig. Mycket har hänt vad gäller utbildning och hur vi utbildar de senaste 10 åren och här får du en högkvalitativ inblick i denna utveckling.

 

Inom kommunikationsutskottet arbetar vi också med en ny hemsida. Förhoppningsvis skall den vara uppe innan Sweets 2015. Vi vet att många vill ha en mer lättillgänglig och levande hemsida som insteg i akutsjukvårdens värld. Jag tror inte den nya hemsidan kommer att göra er besvikna.

 

Mitt eget intresse har varit att introducera akutsjukvård utanför sjukhusvärlden. Jag och Katrin Hruska har träffat politiker i riksdagens socialutskott för att informera om våra utmaningar och förhoppningar.

 

Många människor i samhället har sett sjukvårdsserier och program från akutmottagningar ifrån USA, England och Australien etc. De ser kompetenta läkare agera och förväntar sig samma kompetens här i Sverige. Faktiskt är ganska få medvetna om att vi inte har akutläkare i Sverige. Jag hoppas att denna information når ut till befolkningen via våra politiker.

 

Såklart måste vi också bli bättre på att använda media. Det är inte lätt att styra hur media behandlar och vinklar information, men som allt annat blir man bättre ju mer man övar.

 

En sak som jag vill framhäva är att akutsjukvårdens patienter är en egen patientgrupp. Många vill jämställa den med primärvård och ser endast hjärtstillestånd och andra dramatiska tillstånd som akuta. Gör tankeexperimentet att slå ihop alla patienter inom primärvården och akutsjukvården och randomisera dem till att söka antingen primärvård eller akutsjukvård. Bröstsmärta, buksmärta, trauma, sepsis etc skulle komma till primärvården i högre andel medan utredningar, provsvar, kroniska problem etc skulle i högre utsträckning komma till akutsjukvården. Faktum är att patienterna är oerhört måna om att få rätt vård och blandar inte ihop dessa saker i onödan. En sådan studie skulle antagligen inte vara etisk hållbar då akut sjuka skulle riskera att bli utan akutsjukvård om de lottas till primärvård. Det blir med ens tydligt att patientgrupperna är olika och akutsjukvårdens patienter har ett reellt behov av akutsjukvård.

 

Samtidigt måste vi vara medvetna om att både primärvård och klinikvård indirekt påverkar akutsjukvården. Otillgänglighet inom primärvården gör att fler behöver vänta och riskerar försämring, då blir akutsjukvården mer belastad. Också klinikernas öppenvårdsmottagning och dess tillgänglighet påverkar i lika hög grad akutmottagningens arbete. Vissa patienter som kommer till akutmottagningen kanske kan skickas hem med behandling om de kan följas upp snarast inom primärvård eller klinikvård. Brister tillgängligheten blir det både sämre och dyrare för alla då vissa patienter tvingas till slutenvård då annan uppföljning inte är tillgänglig. Också andra kliniker till exempel radiologin kan, med ökad tillgänglighet via akutsjukvården, minska behovet av inläggning. Ibland är enda sättet att få en akut CT eller MR att patienten läggs in – hur ska man förklara detta för patienten?

 

Sverige har under lång tid kritiserats internationellt för sin dåliga tillgänglighet och väntetid inom vården – vilket inte bara drabbar patienterna medicinskt utan också ekonomiskt.

 

Här måste det finnas en tydligare koppling inom sjukvården. Övriga klinikers tillgänglighet måste stå i proportion till akutskjukvårdens resurser. Om vårdcentralen planerar en studiedag eller ortopedkliniken planerar en kickoff kan inte patienterna bara hänvisas till akutmottagningen utan att också ekonomisk ersättning följer med. Det realla vårdbehovet inom akutsjukvården finns kvar vilket jag precis har motiverat. Dennna patientgrupp måste alltså finansieras, och akutsjukvården är den sjukvård som aldrig tar ledigt en dag.

 

Framtidens akutmottagningar måste alltså ha en egen budget för läkarbemanning i tillägg till övrig personal, och ekonomin måste utformas efter patienternas sökmönster och behov, inte klinikers åsikter kring diagnosbaserad vård. För att få en egen budget måste det samtidigt vara klart att vi har ett eget uppdrag. Jag hoppas att vi alla kan hjälpas åt att sprida alla dessa budskap under detta år.

 

Nicholas Aujalay, Styrelseledamot svensk förening för akutsjukvård